I am me

Har haft feber och grymt ont i halsen i två dagar nu så har spenderat min tid hemma för en gångs skull. Även om mina föräldrar är knappt utståendebarliga. Jag kan knappt va inom en radar av 100 meter innan de hugger på mig. Anklagar mig för allt dåligt i deras liv. Allt är tydligen mitt fel.

Så nu sitter i soffan, har knarkat Alvedon och druckit massa honungste. Antar att jag borde ha vetat om att jag skulle bli sjuk nu när jag var ute både i torsdags och i fredags trots att det regnade och var kallt. Sen var det någon som fick mig att gå ut extra många gånger i regnet, så att man blev helt blöt och kall. Meeen det var det värt (:

Hoppas jag blir frisk till på lördag för då blir det till att se Eric Saade i Jönköping ^^

När det gäller livet i största allmänhet så har jag knappt hunnit tänka så mycket just nu. Har sommarjobbat inom vården fram tills förra söndagen så det har verkligen varit fullt upp. Alla jobbiga tankar har fått vänta.

I höst är det praktik, vi får se hur det går då. Det är skönt att ha mycket att göra för då hinner man inte tänka på allt annat.

 

Nu när jag har varit sjuk och ändå inte har haft så mycket att göra så har jag också passat på att rensa lite. Tagit bort bilder och sms som har varit svåra att ta bort innan. Det börjar bli dags att släppa allt och gå vidare. Jag kan inte ha massa bilder liggandes i mobilen på en kille som jag hade en underbar tid med i januari-mars. Det gör mig bara ännu ledsnare när jag väl tittar på bilderna. Och minns. Hur lätt allt var då. Jag bodde hos honom ibland bara för att slippa mina föräldrar och jag provade allt första gången tillsammans med honom. Det var så underbart just då. Men jag måste släppa det. Annars kommer jag aldrig att kunna bli glad igen. Men jag raderade alla hans sms idag iaf. Dags att släppa som sagt. Rensning. Både han och en annan crush:s sms rök idag. Det var på tiden. Det svåraste är väl att ta bort bilder, eftersom de ger så starkt intryck. Man minns det så väl när man ser på bilder.

 

Sen har jag varit i Norge också, och klättrat i berg. Trodde aldrig jag skulle klara mig i 10 dagar utan teckning, men det gick! Var bara extremt ultrajobbigt de första tre veckorna, men sen vande man sig vid att inte vara en del av cyberspace. Man kände sig ännu mera ensam än vad man var innan, liksom.