Vart har seriösheten tagit vägen?

Kamrat, Mötesplatsen, Spraydate, Facebook, MSN, m.m.

Det känns som om jag är medlem överallt! Men ändå hittar jag aldrig någon som är seriös.

En kille eller tjej som vill bli kompis med mig, är det för mycket begärt??

Ensam har blivit mitt mellannamn, ett stolt mellannamn. Kompisar till mig tror att ensam är ett problem, men de har fel. Jag ser inget problem i att vilja vara ensam när det sociala spelet i skolan ändå kräver så mycket av en.

Däremot skadar det väl inte att ha någon att chatta med. En tjej eller killkompis som förstår mig. Accepterar mig för den jag är. Förstår när jag stöter bort och ändå kommer tillbaks till mig. En äkta vän.

En tröttsam lördag...

Somnade inte förrän klockan tre inatt. Mensvärkens fel... Ett högt pris för att vara kvinna.

Sen vaknade jag klockan sju av att morsan skulle till jobbet, jippi!

Det gick inte somna om så jag gick upp och tittade på Spykids istället. (Jag vet.. Spykids är en barnfilm, men so what?!)

Knarkar värktabletter för att bli av med mensvärken, men de hjälper inte. Så det blir till att sitta och gosa med värmedynan framför TV:n och se gamla repriser.

Hoppas att ni andra har det bättre :)

Sitter i skolbiblioteket och filosoferar...

I skolbiblioteket?? Tönt!! tänker ni, men det är snarare tvärt om. Här i skolbiblioteket sitter alla de människor som vågar vara sig själva.

Har ni aldrig hört uttrycket Det är bara döda fiskar som simmar med strömmen, levande fiskar simmar mot den.

Det ligger något i det...


Anledningen till att jag sitter här är flera. Dels slipper man allt tjöt och ytligt skvaller i klassrummet, dels kan man höra sina egna tankar och vara ifred.

Funderar på att klippa av mig allt håret och protestera mot det här sjuka samhället. Jag är trött på alla långa blonda hårstrån. De är ivägen! Men om jag gjorde det, klippte av mig håret och färgade det brunt, och stylade det så att det blev spretigt, skulle jag då bli betraktad som normal? eller skulle folk undvika mig för att de tror att jag är konstig?
Den tåls att tänka på...

Det är alla skönhets-ideals fel. De förstör för alla. Vem är normal? Jo, de personer som finns med i filmreklamerna, inte den persontypen som det finns flest av. Det tycker i alla fall det sjuka samhället.

Det var allt från skolbiblioteket idag. Ha det gött så hörs vi snart igen. Är det något ni vill fråga, så är det bara att kommentera. Jag bits inte, hur gärna jag än skulle vilja...

RSS 2.0