Ensamhetens mörker

Vad gör man när inget är kul längre? När ensamheten följer en som en skugga? Då tårarna är lika många som stjärnorna på himlen? 

Vad gör man när smärtan är nästintill outhärlig och ingen ser? När vänskapen som man trodde fanns tydligen bara var en illusion och du har ingen annan att prata med? 

Vad gör man när mörker är det enda som existerar och då minnerna om ljus glöms bort? När allt man håller fast i är känslor av kaos och ledsamhet? 

Vad gör man? 

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0